1600-talet

Drebbel’s ubåtar

Redan under antiken experimenterade man med dykarklockor och liknande, och det finns flera olika ubåtsplaner bevarade från Medeltiden. Det var dock inte förrän år 1620 som den första fungerande ubåten designades och byggdes av holländaren Cornelius Jacobszoon Drebbel, som vid den här tiden arbetade för kung James I av England. Exakt hur Drebbels allra första ubåt var utformad är oklart, men vi vet att den drevs av åror. Troligen hade den slangar dragna ned från flytbojar på vattenytan så att roddarna inte skulle kvävas.

Två förbättrade modeller tillverkade av Drebbel testades i floden Themsen mellan 1620 och 1624, och en rapport från ett av dessa försök finns bevarad i Constantijn Huygens självbiografi (publicerad år 1651). Huygens berättar bland annat om att flera tusen åskådare fanns på plats för att följa spektaklet, och att ubåten höll sig under vatten så länge att många började tro att männen ombord hade drunknat.

För att lösa problemet med syrebrist ombord använde Drebbel sig av salpeter.

Papin’s ubåtar

I början av 1690-talet designade och byggde den franske fysikern Denis Papin två ubåtar.

Den första av hans ubåtar, som stod klar år 1690, var en motståndskraftig fyrkantig metallåda försedd med en pump som pumpade in luft för att öka det inre trycket. När trycket nådde en viss nivå öppnades hål i ubåten för att släppa in lite vatten.

Den andra av Papins ubåtar, som stod klar 1692, var oval men fungerade i övrigt på ungefär samma vis som sin föregångare.

1700-talet

Under 1700-talet experimenterades det rejält med olika ubåtstyper, och vid mitten av århundradet hade över ett dussin olika ubåtspatent beviljats i England. Till exempel fick Nathaniel Symons år 1747 patent för en lösning där ballasttankar används för att få ubåten att dyka. Symons använde sig av lädersäckar som kunde fyllas med vatten för att sänka ubåten. En särskild mekanism begagnades sedan för att vrida vattnet ur säckarna när man ville att ubåten skulle gå upp till ytan igen. Två år senare skrev dock tidskriften Gentlemen’s Magazine att en liknande uppfinning föreslagits av Giovanni Borelli redan år 1680.

Ett problem för experimenterandet med ubåtar på 1700-talet var att man inte hade tillgång till tillräckligt bra lösningar för drift och stabilitet. Det kom därför att dröja till andra halvan av 1800-talet innan utvecklingen av ubåtar verkligen tog fart; då hade den industriella revolutionen gjort att helt nya tekniker fanns tillgängliga som kunde tas i bruk av ubåtsentusiasterna.

1800-talet

På 1800-talet skapade den tysk-amerikanske ingenjören Julius H. Kröhl (Kroehl) den första ubåten som utan hjälp utifrån kunde både dyka ned under vattnet, köra under vattnet och sedan ta sig upp till ytan igen. Denna ubåt hette Sub Marine Explorer och den använde sig av många tekniker som vi fortfarande hittar i dagens ubåtar. Tack vare sina geniala tekniska lösningar kunde hon dyka ned djupare än 31 meter. Sub Marine Explorer genomförde sin offentliga jungfrufärd år 1866 och togs sedan i bruk av pärlsamlare utanför Panamas kust i Centralamerika.